Kiffen 2007 – 80-årsjubel

2007-05-09
Inget stoppar veckans profil
Veckans profil…med Jonas Brändström
Denna veckas profil är inte en enskild individ utan en hel förening. Fredrikshof IF hör till Sveriges äldsta och mest anrika bowlingklubbar. I helgen förlängde Fredrikshof sin fantastiska svit av landskamper mot Helsingforslaget Kronohagens IF, eller “Kiffen”, som laget kallas på den finska sidan.
80:e året i rad
Friidrotten kallar sin Finnkamp för världens äldsta landskamp i friidrott. Men den har haft flera
avbrott och “bara” genomförts 66 gånger sedan starten 1925. Men varken storm eller is, osämja, sjukdomar eller världskrig har stoppat “Hofvet” och “Kiffen” att utkämpa sina landskamper i bowling. I helgen spelades för otroliga 80:e året i rad matcher lagen emellan. Redan 1986 talade vi om det och nu har det gått 21 år till – det här måste vara unikt vad gäller internationella drottsutbyten, säger Bengt Liedholm, ordförande i “Hofvet”. Under de tuffaste krigsåren bestod lagen någon gång av en spelare från varje sida, men matchen skulle spelas, och traditionen hölls oavbruten vid liv.
Fixade egna matcher.
Den första matchen spelades 1927. Utbytet startades av finländaren Erik Johansson som året innan utvandrat från Finland och Helsingfors och hamnade i Stockholm och Fredrikshof. Erik hade 1917 grundat “Kiffens” kägelsektion och började i Stockholm arbeta i bowlinghallen där han fick idén till att hans forna och nya lag skulle kunna mäta krafterna mot varandra. På den tiden fanns varken seriespel eller förbund så klubbarna fick själva dra ihop motståndare för match. Men visst var det lite ovanligt på den tiden att två lag från olika länder skulle mötas i en vänskapsmatch i bowling.
Stark vänskap
Bengt Liedholm hör till veteranerna i dagens Fredrikshof och har deltagit i kamperna de senaste 50 åren. Denna gång spelande han dock inte själv för första gången. Istället nöjde sig Bengt med att coacha sitt manskap och njuta av umgänget och av den starka vänskapen lagen emellan. Det är fantastiskt roligt, vänskapen finns även utanför bowlingen då vi ofta besöker varandra privat på semestrar, förklarar Beng Liedholm.
45 år av hemmasegrar
Lagen möts varje år var sin gång på hemmaplan. När Swebowl på söndagsmorgonen träffar årets 30 tappra spelare på Mälarhallen i Stockholm har de precis anlänt med färjan från Helsingfors. På
lördagen hade Kronohagen haft hemmaplan – en match “Hofvet” lyckades vinna trots att spelet hölls på finländsk mark. Nu var det fördel av hemmaplan och Fredrikshof kunde säkra en ärorik och
ovanlig “dubbel” till Sverige. Det har alltid var otroligt jämt. I början tog det hela 45 år innan ett bortalag lyckades vinna, säkert mycket beroende på att bortalaget alltid hade haft en ansträngande resa. Färjorna såg inte alls ut som de gör idag på 20-, 30- och 40-talen, säger Bengt och ler.
De åtråvärda hattarna
På senare år har dock “Hofvet” skaffat sig en marginell ledning sammanlagt. Det finns ingen officiell statistik men både Bengt och “Kiffarnas” lagkapten Ronald Engblom är ense om detta sammanlagda styrkeförhållande lagen emellan. En viktig beståndsdel i matcherna är de åtråvärda hattarna. De infördes från början som ett pris till den spelare i vardera lag som kommit sist. Men efter ett tag blev hattarna så populära att vissa medvetet försökte komma sist. För att inte detta skulle ta udden av tävlingsmomentet ändrades reglerna. Nu avgör vi inför varje match vilken placering som ger äran att få bära hatten vid nästa match, säger Bengt Liedholm. Denna internationella klubbkamp i bowling har till och med inspirerat mediaprofilen Robert Aschberg till en krönika i Aftonbladet. Aschbergs vän Pekka Mäkinen på Finska turistbyrån berättade en dag om en äldre gentleman han suttit bredvid i flygplanet under en resa mellan Stockholm och Finland. Pekka var i yrkets vägnar nyfiken på vad som fått hans svenske stolskamrat att resa österut över Östersjön – gentlemannen svarade kort och gott; för att spela bowling. Det var något som Mäkinen tyckte lät lite väl riskabelt efter att hört mannens tidigare äventyr över Ålands hav under krigsåren för att slå ner några käglor. Men gentlemannen hade nu blivit lite förnärmad och förklarade tydligt ännu en gång; det gäller ju bowling. Ett inte helt solklart svar för en överraskad finländsk turistambassadör att få.

Coacherna Bengt Liedholm och Ronald Engblom har bytt hattar dagen till ära.

Foto: Jonas Brändström

Published by

Lennart "Laxen" Axelsson

"Laxen" abonnerade under 25 år på sekreterarfunktionen. Gör år 1998 styrelsecomeback, denna gång som UK. Hade överlåtit elitbowlandet till "Smolten", men som UK har han tvingats återta en plats i A-laget för att pressa gubbarna lite. Spelar dock hellre bridge, golf eller trav. Kan mest Elvislåtar i hela klubben. Är numer pensionist och har fullt upp med golf, bridge, musik och Hovets Supportertrav. Favoritöl - Mariestad 0,5 liter på flaska är obetalbar när KP ändå betalar. Favoritmat - allt utom vegetariska rätter och vissa s.k. delikatesser gjorda på inälvor. Beställer därför ofta Pepparstek och rapporterar index till Svensson. Ytterligheterna är Tallin =10 poäng, Rom=0 poäng. Favorithäst - Den delägda PRINCE LURIFAX har nu, efter hyggliga resultat, exporterats till Finland och istället har PHOTOBOY förvärvats, även han, i träning hos Peter Untersteiner, och efter lika framgångsrikt travande också exporterats till Finland. Favoritbil - Volvo, sedan 40 år. Senast S 80, mest för att det är för jobbigt att byta. Men hade dessutom en Audi A8 mest som "veteranbil". Har bytt ut Veteran-Audin till en modernare A6:a, men sedan 2018 torskat dit på en diesel - FORD Combi. Laxen hade nyss en 70-årsfest för 100 personer men fortsätter trots den ansenliga åldern att spela i A-laget. För att inte tappa platsen har han i början av 2015 fått en pacemaker och gjort HIS-ablation, så nu fungerar hjärtat som en robot. Skall bli spännande att se om bowlingspelet kan blir robotliknande. Vore inte så dumt. Men räknar med att 2021 blir mindre fokus på det egna bowlandet då han återigen blir UK.  

Leave a Reply

Your email address will not be published.