Medlem 110 Inträdesår 1993 “Loket” var under flera år med i klubbens styrelse. På banan kunde Loket i bland tuffa på riktigt hyggligt. Man såg oftast på kroppsspråket hur dagsformen var. Men Vissa dagar var det ingen pardon, då kan vem som helst få åka med på vagnen. Leif var även en bra bridgespelare, och ändade tyvärr sitt liv i Tsunami-katastrofen i Thailand annandag jul 2004. På bilden ses Leif på en bridgeresa med Bengt, Curre och Laxen 14 dagar för dödsfallet. Inte heller Leifs fru Monica, dotter Susanne och barnbarn Melissa återvände levande från den tragiska resan som ju faktiskt skulle fira in Leif och Monicas pension. Leffe var kassör under flera år och därefter revisor.
Berndt Erik Egerbladh, bowlade med Hofvet tidigt 1960-tal, troligen lurad dit av Svante Thuresson som var aktiv Hofvare vid den tiden.
Berndt Erik Egerbladh, född 1 maj 1932 i Transtrand, Dalarna, död 2 mars 2004 i Sollentuna, var en svensk jazzpianist, kompositör och programledare. På Sveriges Television ledde han åren kring 1990 tre TV-serier omkring 1900-talets svenska musikdecennier.
“Sunkan” var klubbens bästa Porkalabonde. Jättenyttig på banorna med jämt säkert spel. Toppennyttig för vår ekonomi med sitt slit med lotterier. Han brukade hitta en vinnare på travet ibland också. “Sunkan” lämnade oss 2003, efter hastigt insjuknande och vi kommer alltid att minnas “Sunkans” glada och hjälpsamma sätt.
Ludde var vår mesta klubbmästare. Efter ett tjugotal år döpte vi t.o.m. om funktionen till Hofmästare. Ludde fick oss alltid att trivas på fester och sammankomster och resor, och inte minst vid det traditionsenliga klubbutbytet med Kiffen, som han vårdade ömt. Han var säker på att rulla kula också, fortast och hårdast i hela klubben! Ludde var väldigt omtyckt, med sitt lätta sätt och gemyt. Att fler än Hofvarna saknar honom märktes inte minst på begravningen när Mälarhöjdens kyrka fylldes till bredden men en ljus andakt. “Älska mig för den jag är” spelade tenorsaxen. Det var det lätt att göra med Ludde. Ludde kom till klubben 1966 och var medlem i Guldklubben och ständig medlem: Bilden är från ett styrelsemöte hemma hos Ludde, där Laxen noterar, och Ludde tänker ut någon trevlig fest.
Medlem Nr 4 Ivan var en glad gamäng, som snabbt fick till en god stämning inte minst vid festmåltider. Han kunde dra en trumvirvel med besticken eller dra några kännetecknande strofer som än idag lever kvar inom klubben. Förutom nyttigt ligaspel var Ivan också UK under flera år. På bilden syns Ivan i sitt esse, och på denna fest bredvid sina, likaledes bowlande, döttrar Kajsa och Ingrid.
“Flinta” var en verklig eldsjäl inom såväl Hofvet som bowlingen i allmänhet. Få bowlare i Stockholm eller t.o.m. i Sverige är ovetande om vem “Flinta” var. Hans anda präglar fortfarande mycket av Hofvets verksamhet. Utöver ovärderliga insatser för Hofvet var “Flinta” också duktig bowlare bl.a. med en finalplats i SM 1973. “Flinta” dog 10 mars 1990 och begrovs på Skogskyrkogården under hedersuppvaktning och stort antal gäster, även Kiffarna var på plats. Flinta lämnade ett stort tomrum efter sig, och det var ingen tillfällighet att han i klubbens interna numrering hade nummer 1. Flinta började i klubben 1956 och var Klubbmästare 1959–63 och Ordförande. 1964–1988. Ständig medlem, Hedersordförande, Segrarmärke, Förtjänsttecken, Guldklubbsnål nr24, Stadionplaketten Guld, KM 1972, Årets Hofvare 1974.
Hofvare Nr 1; Sten ”Flinta” Högberg. Ingen annan har betytt mer för moderniseringen av den anrika klubben ”Hofvet ” än ”Flinta”. Vid numreringen av medlemmarna, med avseende på tid i klubben, som gjordes i början av sjuttiotalet blev ”Flinta” nummer 1. Det passade verkligen bra. Han var en hängiven Hofvare på alla sätt, och vigde stora delar av sitt liv för att forma sitt skötebarn till en verklig kamratklubb men trots det även en elitbowlingklubb, samtidigt som han värnade om ”Hofvets” urgamla traditioner. Inte minst vårt nationsutbyte med ”Kiffen” där såväl 70 som 80-års jubel av internationellt klubbutbyte firades med pompa. ”Kippis Kalle, majto loppo!” Flinta friar 60-årsdag på sitt ”Kanasta”. Flinta var ordförande i ”Hofvet ” från 1964 till 1988. Då hade han dessförinnan hunnit med 5 år som klubbmästare. På meritlistan noterar vi Guldklubbsnål nr24, Segrarmärke, Förtjänsttecken, KM 1972, och SM-finalist 1973. ”Flinta” dog, 64 år gammal, den 10 mars 1990 och begravdes på Skogskyrkogården under hedersuppvaktning och med ett mycket stort antal vänner, även” Kiffarna”, var på plats.
“Stuvis” var en verkliga Hofvare, och hängde med på möten och som supporter långt efter sin aktiva bowlingperiod. Hugge var också idogt arbetande inom styrelsen under många år. Hugge syns här som oftast sugande på sin snugga. Han var självklart medlem i Guldklubben.
C-G hade ett gediget förflutet som tävlingsledare under många år. “Elva” som han också kallades hade en extraordinär backsving som väckte uppseende varthän han spelade.
Begravningsentreprenören, som var liknöjd när det var dödsäsong, var ofta spirituell när Hofvarna möttes. Deklamerade och diktade.
Även om det sällan var damer med på festerna, tyckte “Dögren” att man i alla fall kunde hålla talet till kvinnan. Tur att han tecknade ned det först, så vi får ta del av detta.
