In Memorian 

 

När en klubb fyllt 80 år finns det förstås många medlemmar att minnas, som inte längre är med oss och bowlar, men ändå ofta dyker upp i tankarna eller i nostalgiska samtal. En hel del profiler förtjänar att lyftas fram från "forntiden" för att de varit viktiga i att forma Hofvets utveckling, och denna essä omfattar många som våra nu aktiva bowlare haft förmånen att umgås med.

 

KLICKA PÅ SOLNEDGÅNGEN FÖR MER INFORMATION!

 

 Gunnar "Räkan" Ålbrant

 

En av våra äldre medlemmar har lämnat våra led.

Gunnar Ålbrant, somnade lungt in i lördags efter en längre tids sjukdom. "Räkan" som blev 80 år invaldes som Hofvare 1976 och var UNDER sina 38 år som "Hofvare" mycket aktiv på bowlingbanorna och spelade ofta i början i vårt representationslag.

Vi minns med tacksamhet "Räkans" idoga engagemang i Hofvarnas verksamhet, som inte minst blev väldigt påtagligt varje gång som det krävdes insatser för att få in intäkter till klubben genom lotterier och liknande. Med sitt breda kontaktnät så han till att stå främst på barikaderna och alltid skaffa flest kunder oavsett vilka aktiviteter det gällde.

 

Tack "Räkan" för många goda insatser, vila i frid!

 

 

 Curt "Curre" Widegren

 

Vår äldsta aktiva medlem har lämnat våra led.

Curt Widegren, somnade lungt in i går morse efter en längre tids sjukdom. Curre som blev 86 år invaldes som Hofvare 1972 och var under sina 40 år som "Hofvare" mycket aktiv på såväl bowling- som golfbanorna och väldigt gärna även vid brigdeborden.

Detta trots krävande engagemang som företagsledare för Radiohandlaren "Widegrens". På senare år kunde "Curre" också bli än mer aktiv eftersom sonen Tomas övertog ansvaret för familjeföretagen.

Vi minns med tacksamhet "Curres" varma engagemang i Hofvarnas verksamhet, som inte minst blev väldigt påtagligt varje vår då vi kämpade om "Curres ligapris" som kronan på verket av säsongens mest framgångrika ligaspel.

Tack "Curre" för många kul minnen, vila i frid!

 

 

 Gamla Hofvare

En typisk bild från de trevliga samkvämen som var vardagliga för Hofvarna. Att det flesta är döda kan man sluta sig till när man ser att Svante Thuresson vid denna tidpunkt var junior i klubben. Han lever dock vidare till stor lycka för oss alla musikälskare. Svante uppträdde för resten på Gröna Lund med ett härligt storband under Hofvardagarna på åttiotalet.     


Sten "Flinta" Högberg

"Flinta" var en verklig eldsjäl inom såväl Hofvet som bowlingen i allmänhet. Få bowlare i Stockholm eller t.o.m. i Sverige är ovetande om vem "Flinta" var. Hans anda präglar fortfarande mycket av Hofvets verksamhet. Utöver ovärderliga insatser för Hofvet var "Flinta" också duktig bowlare bl.a. med en finalplats i SM 1973. "Flinta" dog 10 mars 1990 och begrovs på Skogskyrkogården under hedersuppvaktning och stort antal gäster, även Kiffarna var på plats. Flinta lämnade ett stort tomrum efter sig, och det var ingen tillfällighet att han i klubbens interna numrering hade nummer 1. Flinta började i klubben 1956 och var Klubbmästare 1959-63 och Ordförande. 1964-1988. Ständig medlem, Hedersordförande, Segrarmärke, Förtjänsttecken, Guldklubbsnål nr24, Stadionplaketten Guld, KM 1972, Årets Hofvare 1974.

 

 

Lennart "Ludde" Lundin

Ludde var vår mesta klubbmästare. Efter ett tjugotal år döpte vi t.o.m. om funktionen till Hofmästare. Ludde fick oss alltid att trivas på fester och sammankomster och resor, och inte minst vid det traditionsenliga klubbutbytet med Kiffen, som han vårdade ömt. Han var säker på att rulla kula också, fortast och hårdast i hela klubben! Ludde var väldigt omtyckt, med sitt lätta sätt och gemyt. Att fler än Hofvarna saknar honom märktes inte minst på begravningen när Mälarhöjdens kyrka fylldes till bredden men en ljus andakt. "Älska mig för den jag är" spelade tenorsaxen. Det var det lätt att göra med Ludde. Ludde kom till klubben 1966 och var medlem i Guldklubben och ständig medlem: Bilden är från ett styrelsemöte hemma hos Ludde, där Laxen noterar, och Ludde tänker ut någon trevlig fest. 

 

Gunnar Collin och Hugo Dahlberg

"Hövdingen" och "Stuvis" var verkliga Hofvare, och hängde med på möten och som supporters långt efter deras aktiva bowlingspel. Gunnar var Hedersordförande och brann för Hofvarna. Han skulle personligen godkänna nykomlingarnas jungfrutal långt in på sjuttiotalet. Hans meriter på banorna går inte av för hackor - 28 st. 300-serier är det få som har slagit än idag. Hans första kom i en telefonlandskamp mot USA på tjugotalet, och väckte uppseende även där. Hövdingen utvecklade sitt spel hyggligt snabbt. De första stapplande serierna på Reginahallen lär vara under 100 pinnar och ingen tränare fanns att tillgå. Men "Mr selfmade" fann ändå sin stil. Hugge var också idogt arbetande inom styrelsen under många år. Hugge syns här i bakgrunden, som oftast sugande på sin snugga. Bägge var självklart medlemmar i Guldklubben.   

 

 C.G Boman och Ragnar Liedholm 

"Ragge" tog över ordförandeskapet efter Gunnar och passande nog anslöt sig även sönerna Bengt och Bosse som styrelsekollegor. Enkel beslutsgång, pappa bestämmer. Det gjorde han bra. Traditiorna fördes vidare på ett bra sätt.  "Ragge" samlade på sig de flesta utmärkelser som fanns och var självklart Guldklubbsmedlem, precis som C-G på bilden, som hade ett gediget förflutet som tävlingsledare under många år. "Elva" som han också kallades hade en extraordinär backsving som väckte uppseende varän han spelade. 

 

Ivan Alexi

Ivan var en glad gamäng, som snabbt fick till en god stämning inte minst vid festmåltider. Han kunde dra en trumvirvel med besticken eller dra några kännetecknande strofer som än idag lever kvar inom klubben. Förutom nyttigt ligaspel var Ivan också UK under flera år. På bilden syns Ivan i sitt esse, och på denna fest brevid sina, likaledes bowlande, döttrar Kajsa och Ingrid.  

 

Arne Lundquist

"Lunkan" var kanske ingen tiger på banorna, men han bidrog kraftfullt till administrationen av klubben, som kassör under många år.

 

Leffe "Loket" Eriksson

"Loket" var under flera år med i klubbens styrelse. På banan kunde Loket i bland tuffa på riktigt hyggligt. Man såg oftast på kroppsspråket hur dagsformen var. Men Vissa dagar var det ingen pardon, då kan vem som helst få åka med på vagnen. Leif var även en bra bridgespelare, och ändade tyvärr sitt liv i Tsunami-katastofen i Thailand annandag jul 2005. På bilden ses Leif på en bridgeresa med Bengt, Curre och Laxen 14 dagar för dödsfallet. Inte heller Leifs fru Monica, dotter Susanne och barnbarn Melissa återvände levande från den tragiska resan som ju faktiskt skulle fira in Leif och Monicas pension. Leffe var kassör under flera år och därefter revisor.

                                          http://www.fifbowling.com/dev/pdf/Leif_begravning.pdf                                                                                                                http://www.fifbowling.com/dev/Photos/Leffe.pdf                                                                    

Stig "Sunkan" Sundkvist

"Sunkan" var klubbens bästa Porkalabonde. Jättenyttig på banorna med jämt säkert spel. Toppennyttig för vår ekonomi med sitt slit med lotterier. Han brukade hitta en vinnare på travet ibland också. "Sunkan" lämnade oss 2003, efter hastigt insjuknande och vi kommer alltid att minnas "Sunkans" glada och hjälpsamma sätt.

 

Nisse Liljequist och Kåge Larsson 

Här är Nisse och Kåge, i "Lokets" sällskap. De var alla mångåriga klubbmedlemmar, och Kåge även som styrelsemedlem under något år.

 

Anders Upman

Anders var den första pionjären från Trill i Västervik som flyttade till Hofvet. Han rycktes tragiskt bort redan i sin ungdoms vår, och Hofvarna hedrade honom vid jordfästningen i Västervik. Anders såg till att flera "Trillare" följde honom, på smålandsvis, i spåren från småstad till storstaden och det var killar som utvecklade sitt bowlande till att bli bland de bästa Hofvarna någonsin, och väldigt viktiga för klubbens fortsatta utveckling. Anders skulle ha blivit en viktig ledargestalt för Hofvet, men så blev det nu inte. Genom de Duktiga "Trillarna" (Bl.a. tre Sjöbergare - se klubbrekorden) lever dock Anders minne kvar i klubben.  

 

 Kurt "Manne" Lindén

"Manne" hade finskt påbrå från Karelen, därav smeknamnet. Han hade ett gediget bowlingspel och fanns också med i styrelsearbetet.  

 

Robert Mankowits 

"Robban" var en glad fyr som de flesta minns för hans härliga upptåg och goda humör. Man överdriver inte om man säger att han var "intensiv" i allt han gjorde. En uppfinnarjocke ständigt sysselsatt med nya spännande projekt. På Ågesta golfklubb där han var medlem är det många som minns hans snabbhet. Det sägs att han är den ende som rusat fram och lyckas slå sin egen drive på volley. Kanske överdrivet men det skulle alltid gå undan Robban.  

 

Charlie Totten  och Knut Lönngren

Dessa två herrar är ute i förskingringen genom avflyttningar och vi har inte säkert besked om de ännu är i livet. Dock saknar vi dem i alla fall. Det syns på bilden att det är två färgstarka gossar. Tjugosju färger räcker knappast. Charlie kom till Hofvet som första amerikanska spelare. Då kunde han inte ett svenskt ord, men lärde sig snart "That damn fucking-machine" vilket var framsynt, för det är väl svenska idag? Han var en härlig typ och ibland blev han utan förvarning inkallad till tjänst på CIA eller ambassaden när han tänkt följa med på en resa. Då dök han ändå upp vid tåget med fyra helor Whiskey som färdkost och vinkade adjö. "Nutte" var en eldsjäl under många år och då som UK i klubben. Därutöver hjälpte han till på alla sätt med klubbens utveckling. Ett typexempel på Nuttes upptåg var att han, som delägare i stjärntravaren "Mustard", visade upp denne på Gröna Lund. Hofvardagen förgylldes av att denna världstravare visade upp sig för publiken. För att hålla hästen någorlunda lugn hade den varit ute på 4 timmars hårdträning på morgonen. Inget var omöjligt för "Nutte" tex. när det skulle bli bensinransonering, besökte han dagen före "sin mack" och sa: "Du jag köper det Du har i den tanken där borta. Sätt upp en skylt, och jag hämtar efter hand."    

 

 

Georg Sjögren

Begravningsentreprenören, som var liknöjd när det var dödsäsong, var ofta spirituell när Hofvarna möttes. Deklamerade och diktade.

Även om det sällan var damer med på festerna, tyckte "Dögren" att man i alla fall kunde hålla talet till kvinnan. Tur att han tecknade ned det först, så vi får ta del av detta. 

 

 

Troligen sent fyrtiotal

 

Ingen nämn ingen glömd, men förresten; Sett nu från betraktarens perspektiv sitter Hövdingen fyra från vänster i främre ledet och Ragge tvåa från höger. Från vänster främre raden ser vi "Stumpen" och "Stora Bullret". "Svarten" finns som femma från höger i bakre ledet, och "Dögren" sexa från vänster.